hemmaiflurn

Sista månaderna av graviditeten var inte alls kul, jag mådde verkligen inte bra. Min BM misstänkte havandskapsförgiftning men läkarna på spec. mödra tog henne inte riktigt på allvar. Tisdag 14feb var jag hos BM, hade nackvärk from hell, kunde inte ens köra bil själv. Som tur var hade jag bästa Lovisa som chaufför. BM konstaterade att jag gått upp 8kg på 1mån! Efter kontakt med spec bestämdes det att jag skulle läggas in 15feb, jag var så trött och slut.Natten mot onsdag vaknade jag och hade en väldigt olustig känsla i kroppen, mådde fruktansvärt illa men kunde inte kräkas. Anders sov på övervåningen med Tor, på något vis lyckades jag gå upp och väcka honom. Enligt Anders var jag totalt oredig och förvirrad, jag pratade bara goja. Det blev ambulansfärd in till Sunderbyn och undersökning på förlossningen. Efter några timmar blev jag lite piggare och las in på BB för observation, jag hade rejäl havandeskapsförgiftning. Det bestämdes det att jag skulle sättas igång på fredagen, då var jag i vecka 36+4.

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Ska jag vara ärlig har jag inte trott att man vara gravid utan att märka av det, iallafall inte 18v. Men det går tydligen och 17februari såg Ronja dagens ljus!

För tillfället känns saker och ting uppochnervända, det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Funderar mycket på vad jag ska bli när jag blir stor för ärligt talat så är jag kräkless på att jobba inom vården. Jag vet egentligen precis vad jag vill göra men det är mycket som ska klaffa för att få det till att funka. Var så nära att köpa en inarbetad verksamhet för en månad sen men givetvis dök en annan köpare upp, med mer pengar än mig så klart. Det är visst en mening med allt som sker även om man inte förstår det förrän senare...

Som jag skrivit tidigare har det varit strul med förskringskassan, det kan du läsa om här. När jag var upp på arbetsförmedlingen sa min handläggare att fk hade begärt att få in uppgifter om mig och håll i er nu, dom ville ha uppgifter ändå sen 2005. Jag ger mig f-n på att dom kommer försöka göra allt för att nolla min sgi, och detta för ett glapp mellan föräldraledighet och inskrivning på af som ju inte heller var ett glapp, har skickat intyg som styrker detta. Så för detta krävs visst att jag granskas 6år tillbaka i tiden! Mig veterligen så har jag inget glapp under dessa 6år så det ska bli intressant att se vad beslutet blir, varför jag granskas nu är ju för att jag begärt omprövning på fk´s beslut och jag garanterar att jag kommer att överklaga till högre instans om jag nollas på dessa grunder...

Det känns som att dygnet har alldeles för få timmar, ett dygn borde för tillfället bestå av minst 48h för att jag ska hinna med allt jag vill. Jag är ju för tillfället sk. springvikarie så jag vet ju inte från dag till dag var, när och hur jag kommer att jobba, detta kan ställa till det en hel del och även om jag försöker planera vad jag ska göra så blir det sällan som jag tänkt mig. Förra helgen hade vi  tänkt unna oss en barnledig kväll och lite festligheter tillsammans med vänner. Jag hade avsagt mig alla jobbförfrågningar, med gott samvete dessutom då jag redan jobbat fyra helger, vad händer då? Jo, stackars Anders åkte på värsta bihåleinflammationen och blev liggandes... Men men, vi får helt enkelt boka om. Måste dock gå efter hur den snälla mormorn jobbar, vilket är varannanhelg, då det är hon som tar hand om de små nr det handlar om att sova borta.

Just nu känner jag bara lugnet, har lämnat Klara och Tor på dagis, hunnit vaska av golven och sitter framför datorn medan dessa torkar. Nästa punkt på min att göra lista borde vara att rensa ur köksskåparna på allt som jag inte vill ska hänga med till nya köket, lär bli mycket som åker från muggar till bunkar och formar för jag vill ha nytt, nytt, nytt! Blir loppis till sommaren, men behöver ni någon bra att ha låda med saker till köket så får ni hojta till :)

Förra veckan och även denna har pengarna rullat. Jag tyckte det var min tur att få nåt så jag köpte mig en crosstrainer och sen faktiskt en skoter :) Som att detta inte var nog så gav tvättmaskinen upp. Tvättmaskin klarar man sig ju inte utan så jag klickade snabbt hem en på nätet, den borde komma vilken dag som helst. Sen blev det väldigt slaskigt ute, Klara kunde som tur var ha förra säsongens galonkläder så det var ju positivt. Tor har växt så pappan fick springa in på sportringen och investera galonställ till honom + galonvantar. Fötterna har växt på barnen, klickade hem stövlar från nätet då jag ändå var igång, det är tydligt att det kostar att vara med :)


Det var nog allt, nu återstår bara säsongens garderob till mitt stora barn också...

Nu börjar det faktiskt kännas som att våren är på väg. Solen skiner och det droppar från taken, härligt. Varmare väder innebär mindre kläder och efter våren kommer sommaren så nu är det dags att ladda inför BEACH 2011. Jag har ju gått ner i vikt men känner mig lite slapp efter graviditeterna, så nu ska det investeras i en crosstrainer! Har hittat en på blocket som jag vill ha så går allt enligt planerna åker jag och min söta Sus och hämtar den senare idag. Priset var helt ok, 700kr och då var det ett bra märke också. Det finns en hel djungel av crosstrainers att välja på så jag hoppas jag lyckats. Sen återstår ju att använda den också, bara se till att få tummen ur och köra ett ordentligt pass varje dag. Planerna finns att inreda ett träningsrum men det ligger än en bit bort. Blir perfekt med en crosstrainer, en motionscykel och lite skrot att lyfta. Någon som vill köpa ett årskort :)

Börjar äntligen se ett slut på sjukstugan här hemma. Jag skulle egentligen ha jobbat idag men vabbar. Småttingarna har varit förkylda, dom har hostat slem tills dom spytt och snoret har forsat från näsorna, inte roligt alls. Det visade sig även att Tor hade öroninflammation och rejält svullna halsmandlar så i fredags fick han penicillin. Klara är på dagis idag, Tor och Ebba, som även hon varit risig är hemma en sista dag, imorgon är förhoppningsvis ordningen återställd!

Satt och kikade på kort härmdagen, en blandad kompott med olika händelser i livet...
Jag känner ibland att jag saknar mina gamla vänner, alltså dom flesta finns ju fortfarande kvar men det är inte som förr. Det är väl lätt så att man glider ifrån varandra när åren går och man blir vuxen, allt runt omkring blir liksom mer på allvar med jobb, familj och allt som hör till. Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden 10år, bara för en kort stund. Ni vet vilka ni är och ni ska veta att jag saknar er, massor!
Senaste åren har även nya vänner tillkommit och det är fantastiskt roligt att få lära känna "nytt" folk. Vissa har jag lärt känna just pga att vi har barn i samma ålder och en del har dykt upp genom hästeriet och jobbet. Jag är social och trivs med människor omkring mig, både med och utan barn. Ibland är det skönt att bara få vara Annso och inte mamma. Nästa helg blir det barnfritt en natt om allt går enligt planerna, vi funderar på att ha en liten fest på lördag, hoppas både nya och gamla vänner dyker upp :)

Vår familj är en blandfamilj, en familj på 6personer,en mamma, en pappa och fyra barn. Biologiska barn och bonusbarn, tre biobarn var och varsitt bonusbarn. Det låter som en enda röra när man ska försöka skriva ner det hela. Att bli tillsammans med någon som har barn sen tidigare förhållande är helt klart en omställning, men samtidigt blir det ju inte mer krångligt än man gör det.

Det är bara 14månader mellan Klara och Tor, det kallas pseudotvillingar när det är mindre än 1,5år mellan syskon. Jag kan lugnt erkänna att det ibland är rätt hektiskt med två små men samtidigt är det ju jätteroligt. Dom kommer säkert att ha enorm glädje av varandra när dom blir större, nu är det mest bråk om vem som ska ha vad och först :)

Ebba har bott heltid med mig, varannanhelg hos sin pappa sen vi separerade, hon var ca: 3år. Sen ett år tillbaka har hon dock inga inplanerade helger pga vissa anledningar, hon är bara där nån helg då & då...  Lina hade varannanveckasboende tidigare, men nu bor hon 2veckorsperioder istället. Detta fungerar superbra då hon hinner komma hit, landa och bara vara innan det är dags att åka till sin mamma igen. Det blir mer vardag och man kan planera på ett annat sätt.

Jag tror inte att det finns en mall som passar för alla familjer, det gäller att försöka vara flexibel och hitta en lösning som passar alla, både barn och vuxna för att få ett fungerande familjeliv. Ibland är det dock skönt att vara helt barnlediga. Det händer dock inte ofta, sen Tor föddes har vi leasat bort ALLA barn två nätter. Jag tror det är viktigt att nån gång få koppla bort föräldrarollen och bara vara. Att gå ut och äta tillsammans med sin älskling eller ha en kul kväll med sina vuxna vänner. Det är snart dags för barnen att sova hos mormor tror jag :)

Kanske kan vara intressant eller sporra någon som vill tappa ett kilo eller sju. Jag ställde mig på vågen imorse och den visade -2,3kg. Inte illa alls må jag säga :) Visst det är bara vatten men det känns bra att bli av med det som samlats på magen. Jag har gått på rätt hög dos av kortison senaste tiden och då samlar jag vätska, tråkig biverkning tyvärr. Nu håller jag på att trappa ner kortisonet så då passar det bra med en tids pulvrande för att bli av med det överflödiga vattnet... Jag har bara haft två dagar då jag endast ätit eller rättare sagt druckit mina shakes, jag har ätit middag tillsammans med familjen, måttliga portioner givetvis :) Det som är bra med pulver är att man kommer ifrån sina småätarvanor samtidigt som man inte hoppar över nåt mål. Jag har alltså tagit en shake till frukost, lunch, mellanmål, middag som vanligt. När jag endast pulvrar så blir det 5påsar om dagen.

Jag slås ofta av tanken hur lyckligt lottad jag är. Tänk vilken tur jag hade som träffade världens bästa Anders för ungefär 5år sen.
Jag visste ju vem han var men trots att vi umgåtts i samma kretsar så kände vi inte varandra alls, tror vi hejat nån gång bara. Jag och Sara ville ut på Sparta en kväll i januari 2006. Vi satt hemma hos henne i Flurheden, skålade rödvin och surrade. Problemet var bara att det inte fanns en enda chaufför. Sara fick då den brillianta idén att ringa till grannen Anders. Det visade sig att han hade jour och satt hemma så visst kunde han köra ner oss partypinglor på byn. Vet inte hur detta gick till men det dök upp ännu en chaufför, Stickan, det blev iaf så att dom både följde med in på Sparta en stund innan dom åkte hem igen. Det var inget vidare drag så vi ringde efter hämtning rätt tidigt.
Anders visade sig vara en trevlig prick, vi satt hemma hos mig och fikade halva natten. Jag tog alltså med mig chauffören hem och behöll honom :)
Sedan rullade allt bara på, han friade redan i maj och vi förlovade oss 060819, 070707 blev jag fru Berg, 080703 kom Klara till världen och Tor föddes 090902, otroligt vad livet kan förändras på bara ett par år... Men varför ska man vänta då allt bara känns perfekt?

Nu börjar det dra ihop sig till en pulverdiet, som längst har jag levt på enbart pulver i tre veckor. Men en sån kur tror jag inte att jag pallar för tillfället, börjar med att en vecka till att börja med. Har favoriten Allévo smoothie hemma, pulver som man blandar själv alltså. Igår inhandlades även choklad, den är supergod om man blandar med vatten och kaffe 50/50. Glöm inte isen för guds skull om ni ska testa! Min aptit är inte på topp just nu så då passar pulver utmärkt...

Första dagen idag, blev en mjukstart då jag till middag åt kokt ägg och räkor istället för pulver. Detta är dock ingen fara rent kalorimässigt, om man kör en VLCD, Very Low Calorie Diet, så ska man ligga under 800kcal/ dag. Att tänka på är att dricka vatten, massor med vatten, annars kan man få en gräslig huvudvärk, been there done that :)

Jag är i valet och kvalet om jag ska begära utträde från a-kassan eller inte. Är gräsligt less på alla myndigheter. Visserligen nollas ju min SGI om jag gör detta. Å andra sidan vet jag ju att jag kan hålla mig med jobb och att jag slipper pressen från arbetsförmedlingen att söka underskötersketjänster i Arjeplog och Gällivare, nej, det finns inte på kartan att jag tänker veckopendla :) Så vad gör man? Om jag förstått det hela rätt så räknas SGI´n på vad man tjänat det senaste 6månaderna och då ska det väl vara en tjänst och inte tim-vik?

Vad blir det för konsekvenser om man går ur a-kassan och inte står inskriven på arbetsförmedlingen, förutom att jag nollas hos försäkringskassan, berätta den som vet?!?

Att vara springvikare är lite stressande, man vet inte vad man ska göra från dag till dag. Jag trivs jättebra med att komma ut och jobba men det vore ju en dröm att ha ett schema, för ett par veckor iaf. Imorse 6.35 ringde dom från Bemanningsenheten och frågade om jag kunde börja kl: 7. Tyvärr är det ju en omöjlighet att på 25min göra småttingarna redo, lämna dom på dagis i Vistträsk och hinna ner till Älvsbyn. Har ju 15h i grundschema på dagis då jag är arbetslös så tis, ons, tors har dom tid 7.30-12.30

Hann inte mer än lämna och sätta mig i bilen så ringde bemanningen igen och frågade om jag kunde gå 13-21.30 idag och 7-16 imorgon, tackade ja till detta givetvis. Vid 9-tiden ringde telefonen igen, Tor hade 38 i feber så det var bara att köra upp till Vistträsk och hämta honom. Som tur är så är min mamma ledig idag så Tor får vara med henne tills Anders kommer hem. Pratade med Anders och han kan inte vabba imorgon då dom håller på med nåt projekt på jobbet. Mormorn börjar jobba 13 imorgon, det löste sig så Tor får vara med henne tills hon ska iväg och sen tar Tommy över, mina barn har verkligen fått den bästa plast-morfar´n som finns :)

Jag tycker att det kan räcka med sjukdomar nu, barnen hann bara vara ett par dagar på dagis efter julledigheten då dom fick magsjuka. Klara drabbades värst, spydde i fyra nätter, Tor nöjde sig med en. Lilla Klara har ju inte så mycket hull att ta av så hon har magrat en del... Idag var alltså första dagen jag lämnade dom sen magsjukan, Tor gästspelade alltså i 1,5h.

Jag har också varit risig i ett par veckor, haft en gräslig huvudvärk, tandvärk och ont i nacke och axlar. Det gick så långt att min läkare skickat remiss för magnetröntgen. Lösningen på detta problem kom faktiskt då jag gick till tandläkaren för en rutinkontroll. Då han tog röntgen på tänderna visade det sig att min vänstra bihåla var helt igentäppt. Kan tillägga att det inte är första gången, har tom varit inlagd då jag haft sån hemsk huvudvärk att läkarna trott det varit hjärnblödning på gång igen! Det visade sig att jag pressar samman käkarna i sömnen, min kära tandläkare slipade alltså ner en tand på vänster sida så att jag nu belastar höger istället. En bettskena har gjutits och jag fick en 10-dagars penicillinkur, bettskena används nu varje natt och jag känner mig som en ny människa. Efter att ha gått på maxdos värktabletter i flera veckor, som ändå inte hjälpt tar jag max 2 om dagen, tack för hjälpen tandläkar´n :)

Det sägs att tiden läker alla sår, detta är kanske sant men ärren som finns kvar kan göra väldigt ont. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, vill så gärna skriva om min pappa men att få orden på pränt är svårt.

Min pappa begick självmord, det känns så fruktansvärt sorgligt att han såg sitt liv som ett sånt mörker att detta var den enda lösningen för honom. Många säger att det är själviskt osv, detta gör mig så ledsen, i hans värld var nog detta en kärlekshandling, han trodde att vi skulle få det så mycket bättre utan honom. Det är snart 12år sen och det gör fortfarande ont, jag saknar honom så mycket och han finns i mina tankar varje dag. Jag önskar att jag en dag kan åka till graven. Det går bara inte, det gör alldeles för ont. Jag hade inte tid eller ork att bearbeta sorgen då han dog, det var inte förrän 2006 jag tog tag i saken och började gå i samtal.

Det är längesen jag var till graven nu, hade en väldigt bra kurator som följde mig dit då jag gick i samtal. Vissa dagar är riktigt jobbiga. Det var så mycket som blev fel för min pappa de sista åren, låter som en påhittad saga då man pratar om det. Man ska ju inte skylla ett självmord på någon annan, men det gör jag faktiskt. Jag anser att det var en person som var väldigt bidragande till att det blev som det blev. Jag är glad att jag kan se det som en kärlekshandling, annars vet jag inte hur jag skulle må. Ärren finns kvar och vissa dagar känns det som ett öppet sår någon strött salt i!

Idag har jag jobbat, går som extra resurs i helgen så det är bara 3h både idag och imorgon, bättre än inget iaf. Sen är det rätt skönt att komma hemifrån ett par timmar. Lite miljöombyte!

From februari är jag återigen arbetssökande 100% då jag känner mig mycket piggare. Ska jag vara ärlig så avskyr jag verkligen att vara i klorna på arbetsförmedlingen. Vilka krav som ställs, det är helt sjukt. Det finns ju inte på kartan att jag skulle börja veckopendla till Stockholm för att jobba, men men, man ska ju söka över hela landet tydligen. Verkar då som att jag kommer att kunna hålla mig med jobb ett tag framöver i Älvsbyn, det känns då bra.
Ibland funderar jag faktiskt på att avanmäla mig från a-kassan och slippa hela kontrollskiten med att springa på af och lämna rapporter men då tappar jag ju min SGI tyvärr. Man hamnar liksom i en fälla, men samtidigt så skulle jag ju kunna hålla mig med jobb så att på så vis är jag ju inte beroende av a-kassan. Känns väldigt stressande att ha af flåsandes i nacken. Det är rätt sjukt egentligen, tänk vad vi kontrolleras. Man ska lämna intyg till höger och vänster på precis allt man gör och har gjort.

Min dröm är ju att ha ett eget företag och om allt bara flyter på så kommer jag att ha det så småningom. Inte för att jag tror att det är nån dans på rosor att vara företagare men det måste vara en skön känsla att bygga upp en verksamhet och jobba för sig själv...